Helgonet Pio från Pietrelcina  

Fader Pio var en capuchin munk som tillbringade 52 år i San Giovanni Rotonda kloster. Han var den enda katolska prästen som fick stigmata.

Han firade mässa  från fem till åtta och lyssnade på män och kvinnors bekännelser mellan åtta och fem. Han bad med radband många gånger om dagen, upprättade ett sjukhus för de fattiga, och drömde om en kyrka stor nog som kunde tillmötesgå folkmassan som valfärde till San Giovanni Rotondo.

Han tog aldrig semester, hade aldrig någon framgångsrik karriär. Han gjorde inte några uttrycksfulla tal och vek aldrig ifrån sin lydnad till Kyrkan.Hans enda inriktning var att älska Gud, rädda själar, och lindra smärta.

Han höll förteckning över de synder som  de bekända hade glömt, han flyttade till många platser över hela världen oftast medföljd av en stark parfym, han rådgav om händelser som skulle ske.

Hans sår slutade aldrig att blöda. Hans kropp slutade aldrig att lida. Hans tankar var alltid hos Gud. Hans läppar slutade aldrig att be, och hans hjärta slutade aldrig att älska.

"Kristus är mitt liv."

Fader Pio var född i Pietrelcina, 8 mil från Benevento, Campania regionen, i södra Italien.

"Jag kommer ihåg varje sten  från Pietrelcina.   Den kommer att vara min ögonsten."

"Hälsa  Pietrlecina, Jag har förseglat det i mitt härta."

"Fader Pio’s föräldrar: Grazio Forgione och Maria Giuseppe Di Nunzio"

Fader Pio var född i detta hus den 25 maj, 1887

Inuti huset. Fader Pio var fjärde barnet av sju barn.

"Allt hände där. Jesus var där."

St. Annas kyrka, där Fader Pio var döpt maj 26, 1887, dagen efter han föddes.

Från hans andliga vägledare vi vet att från fem års ålder hade han hänryckningar och beslöt att ägna sig totalt åt Gud.

Den unga Francesco studerade i högstadiet med en privat lärare, han andvände pengarna som hans far skickade från Amerika, där han var en immigrant som många andra från området.

"Min far for över oceanen två gånger så att jag fick en möjlighet att bli en munk."

Den 6 januari 1903, när han var 16, beslöt han att bli en novis på klostret Morcone (Benevento), där han den följande januari 22, fick den francisca manteln, och tog namnet broder Pio.

Klostret på Morcone, och broder Pios cell.

"Var bättre kan jag tjäna dig, o Gud, om inte i kloster och under stackars fattiga lilla Assisi flaggan? "

Från Morcone flyttade han till San’Elia a Pianisi (märkt med en stjärna) för att gå på gymnasiet, och senare till San Marco la Catola för att studera filosofy.

"Jag vill bli en munk med skägg."

I januari 1907 bekände broder Pio de högtidiga löftet och flyttade till Serracapriola for att studera teologi under handledaren fader Agostino, hans andliga direktör, och fader Benedetto, provinsens huvudledare. Båda lärare var från San Marco i Lamis.

"Jag, broder Pio från Pietralcina, lovar och ber  Gud den Allsmäktige,  den välsignade Jungfu Maria, och den helige Fransiscus, alla helgon , Dig o Fader, att  i hela mitt liv leva enligt den helige Fransiscus regler, som bekräftat av Påven Onorius, leva i lydnad, fattigdom, och kyskhet."

Serracapriola: staden, klostret, matsalen.

    Fader Pio forsatte att studera filosofi i Motefusco och i Gesualdo (två byar märkta med stjärna).

Convent of Montefusco                                                                     Convent of Gesualdo

I december 1908, i Benevento, fick han de mindre ordern och under diakonatet. Under hela denna tid led han av en oförklarlig och smärtsam sjukdom som avhöll honom från den capuchinska gemenskapen. Fader Pio blev präst, den 10 augusti, 1910, i Benevento katedralen.

"Jag är helt överväldigad av min Guds och mina medmänniskors kärlek "

"I oktober 1911, efter en läkarundersökning av Dr. Antonio Cardarelli i Naples, skickades Fader Pio  till Venafro. Enligt diagnosen från den berömda läkaren var den unga munkens dagar räknade, och han kunde inte resa långa sträckor, därför skickades han till Venafro, där den närmaste klostert fanns. Under en och halv månads vistelse i klostret upptäckte samfundet den första övernaturliga fenomen: gudomliga hänryckningar som varade upp till en timme, och djävulska uppenbarelser som varade ett par minuter."

"I februari 1916 skickades han till Saint Anna i Foggia kloster, ett mer passande ställe för hans svaga hälsa. Men även där fortsatte han att känna sig sjuk: kräkningar, plötsliga svettningar, yranfall, och mycket hög feber. Under natten hörde man hemska oljud från hans rum. De uppvhörde med ett dån som skakade väggarna och terroriserade de andra munkarna. Han sa till fader Benedetto att det var djävulen som exploderade i ilska när han inte hade möjlighet att vinna. I juli 1916, åkte han för en kort visit till San Giovanni Rotondo klostret, vilket skulle vara enbart för sommaren. Klimatet verkade vara välgörande för honom och istället för ett par veckor så stannade han där i 52 år, till hans död."

"Jag lever för Jesus Kristus, jag lever för Hans ära, jag lever för att tjäna Honom, jag lever för att älska Honom."

De elva klostren där fader Pio stannade under sitt liv.

"Gud är alltid fixerad i mitt minne och inpräntad i mitt hjärta."

Där var ingen gatubeläggning när fader Pio åkte till San Giovanni Rotondo. Men med tiden skeddes stora förändringar.

"Tvivla inte gudomlig hjälp."

Fader Pios cell i San Govanni Rotondos kloster.

St. Francis av Assis hade stigmata.   Men Saint Francis var inte en präst.  Han var en diakon. Stigmata är de kroppsliga såren på händer, fötter, och sidan, de motsvarar de som plågade Jesus vid korsfästelsen. 

"Gud jag vill försona allas synder, precis som Du gjorde vid korset."

Korset där Fader Pio var given stigmata, placerad i  körläktaren i den originella kyrkan Fader Pio var given stigmata den 20 september, 1918, när han bad efter att ha firat mässan  Han var 31 år gammal.

“Tror du att stigmatan är enbart dekorationer?”

    Ibland beordade hans överornade honom att avtäcka sina händer så att såren kunde bli fotograferade.

"Lämna mig smärtan, men ta bort dessa tecken som gör mig förlägen."

Han brukade ta bort handskarna innan mässan.

Såren kunde bli observerade under mässan.

Den 27 mars, 1967

Fader Pio höll mässa i klostrets kyrka. Den var liten och trång.

En ny kyrka invigdes den 1 juli, 1959.

Fader Pio tillbringade de mesta av sina dagar, från åtta till fem, genom att lyssnade till bekännelser. Människor kom till honom från hela världen. Han lyssnade till bikter i den gamla kyrkan, även efter att den nya kyrkan var byggd. Där var en biktstol för kvinnor. Männen biktade sig i den gamla sakristan.

“O Gud, drabba inte mina arma bröder, låt mig drabbas.”

"Be med radband ofta. Det kostar så lite, och är värt så mycket!”

Fader Pio brukade bära ett radband i sina händer och han bad med den många gånger om dagen.

"Jag är enbart en fattig syndig munk som ber."

"Vet du inte om att bra arbeten är frukten av många tårar och mycket lidande."

.

"Lidande är mitt dagliga bröd och min glädje"

Den 16 april, 1965    

Fader Pio hade många spirituella barn. Han fick alla deras meddelande, skriven eller skickad  skickade till sig på något sätt, och han hittade ett sätt att svara dem alla.

"Att be är att hälla vårt hjärta in till Guds hjärta"

"När Gud kallar på mig, kommer jag att säga till Honom: Gud, jag väntar vid paradisets dörr: Jag stiger in endast när jag har sett de sista av mina barn stiga in."

"När det är gjort bra, berör böner den gudomliga hjärtat, och påverkar svar mer och mer”

Fader Pios böngrupp.

Böngruppen startades av Fader Pio under 1940 talet och spred över hela världen. De är nämnd för första gången i juni 1950 bilagan av “Bollettino della Casa sollievo della sofferenza” (se bilaga nedan). De är spontana grupper förenade av kärleken för Fader Pio, och i samhöre med kyrkan. Deltagarna beslutar att följa Fader Pios principer av den franciska andan. Dessa grupper är under ‘Opera di Fader Pios  vägledning.

Andra ögonblick i Fader Pios dag.

"Min föda är att göra  enligt Guds vilja."

“Hjälp mig att bära korset, jag som bär den för alla.”

"Koncentrera och avlägsna de brister som förhindrar dig att förena dig med Gud"

“Mot slutet, spelet av vårt liv är allt i detta Barn. I Honom har allt ett svar, även den svåraste frågan. Utan Honom – enbart ett stort tomrum"
 

Dessa är Fader Pios ansiktsuttryck.

“Dö eller älska Gud” 

Den 2 september, 1965.  

Den 3 november, 1965.

"Det är lättare för jorden att vara utan sol än att vara utan mässan."

Högtiden på Fader Pios dag var mässan. Den varade från 90 minuter till mer än tre timmar.

Under mässan kunde man känna att han hade en direkt linje med den övernaturliga.

Den sista mässan hölls av Fader Pio den 22 september, 1968. 

Fader Pio dog den 23 september, 1968.

Fader Pios grav.

  Påven John Paul II besökte Fader Pios grav den 27 maj, 1987.  

Fader Pio proklamerades välsignad den 2 maj, 1999. Han var helgon förklarad den 16 juni, 2002. Ceremonin leddes i Saint Peters torg av påven John Paul II. Hundra tusen tals pilgrimar var närvarande.

Fader Pios kyrka i San Giovanni Rotondo på cermonidagen:

Bilder från Saint Peters torg:

Den stora öppningsdagen år 2004 av den nya kyrkan nära klostret av Fader Pio i San Giovanni Rotondo kyrkan är konstrukterad av arkitekt Renzo Piano.

"Var alltid tacksam mot Herren för vad du har fått. Detta är bästa sättet att få  gillande. "

Radband som Fader Pio välsignade och bar många gånger.

Krucifix som Fader Pio välsignade, kysste, och höll i sina händer många gånger.

Bönkort handskriven av Fader Pio den 19 oktober, 1957.

"Låt Maria aldrig fråntaga från dig hennes moderliga sikt."

.  Bönkort handskriven av Fader Pio den 18 november, 1957.  

"Låt Maria med sina moderliga ögon dig beskåda."

Bönkort handskriven av Fader Pio den 18 oktober, 1957.

"Låt Jesus alltid vara etsad i ditt minne."

Ett av de första bönkort utgiven efter Fader Pios död för att uppnå hans salighet.

Tyg andvänd av Fader Pio på såret på hans sida den 7 februari, 1957.

Orginal 81x 61 cm byzatinisk helgonbild av Fader Pio av artisten Beverly Layton, Lawton, 2005.

"När vi gör något, låt oss göra det som om det vore det sista vi någonsin kommer att göra."